Gott rennomé

Efter ett par dagars koncentrerat stirrande in i min dator (jobb) kändes det i morse befriande skönt att vakna upp till en hel oplanerad dag – med inga måsten
I alla fall inga som jag inte kunde skjuta upp – tänkte jag när det började klia lite i kroppen efter att få komma bort en sväng från hus & dator – vilket ska utläsas – lust till en liten sväng med bilen.

Från ingenstans poppade så namnet ”Elsa Anderssons Konditori” upp. Jamen perfekt – en tripp till Norberg för att gynna det kroppsliga sockersuget med en Budapest-bakelse var just vad jag längtade efter. Kom jag på – allt medan jag letade i minnet om där fanns något annat resmål som kändes ännu mer inspirerande. Det gjorde det inte.

Avståndet mellan Kolsva och Norberg är runt 60 km och går på väg 250 som slingrar sig fint genom skogarna den mesta delen. Som gjort för en lugn resa där körningen går på rutin och funderingarna får komma och gå som de vill.
Jag har besökt Elsa Anderssons Konditori i Norberg många gånger under de många år jag (till och från) bott i Skinnskatteberg och Kolsva och det är ett fantastiskt trevligt ”fikaställe” som bjuder på högklassiska konditorivaror och smörgåsar som de helt tillverkar själva. Inget Delicado där inte…

Konditoriet bjuder massor av gammeldags charm med sin smått slitna inredning där unga damer i långkjolar leendes serverar de förväntansfulla gästerna. När jag i dag vid 13-tiden klev in i konditoriet var där ”knökfullt” och sju före mig i kön till serveringsdisken.
Jodå, jag lyckades få mig ett litet bord – med plats för en – i hörna med god uppsikt över bl a serveringsdisken och förundrades över att det hela tiden strömmade till nya bakelslystna kunder.

Men, egentligen är det inte konstigt alls för Elsa Anderssons Konditori är världsberömt långt utanför Norberg och det är ingen tvekan om att den berömmelsen starkt vilar i det faktum att man själva bakar allt man säljer och det som säljs håller mycket hög kvalitet.

Mmm – tänkte jag – så kan man också bygga sig ett ”anseende” som drar kunder långväga ifrån.
När jag gick stod 11 nya kunder i kö för att få njuta av detta ljuvliga…

bagare-2

Så här om lördagsaftonen började jag fundera över hur vettigt det är att köra en så där 120 km för att tillfredsställa en ”personlig nyck”. Tänker jag inte det minsta på miljön?
Tja – inte speciellt mycket. I alla fall inte när det gäller mitt bilåkande. Och riktigt obstinat mot alla miljöprofeter – blev jag – när jag i dagens SvD läser att under 2013 satsades 1538 miljarder dollar i världens militärutgifter.

Hur mycket skitar inte all denna kapprustning ner i jämförelse med mina årliga ca 2500 mil nöjesåkning – tänker jag – och häller upp ett glas vin och hoppas att vännen Thomas Johansson vid vårt kommande möte i Stockholm nu på torsdag (tar tåget) kommer att föreslå en rejäl biltur runt i Europa nu i april – för att kolla på nytänkande kollektivtrafik.
Skål då…

Annonser
Det här inlägget postades i Buss- och kollektivtrafik, Bussföretag och busschaufförer, bussresearrangörer, Bussresor- och busstrafik, Busstidning, Bussturism, Bussturism och bussresenärer. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s