På väg bort…

Det är inte utan att jag blir smått förvånad över livet i allmänhet men även på mig själv – noterar jag denna tisdagskväll. Om jag håller mig till mig själv – hur jag håller på att förändras. Efter att ha varit ”verksam” inom buss- och kollektivtrafiken i 30 år har jag ju vid förra årsskiftet tonat ned min verksamhet på det området genom att ha överlåtit utgivningen av Busstidningen till ”andra”.

Så satt jag då där på uteplatsen och njöt av den allt mörkare kvällen. Lite vin förstås som sällskap och tittade förstrött på den 3-axliga, grönmålade Volvobussen som stannade till vid hållplatsen som jag ser från mitt hus. En så där 150 meter bort över ett kommunalt gräsområde. Alltid välskött…
Första ”känslan” var en slags trygghet. Det finns någon slags stabil bastrygghet i att där finns pålitlig busstrafik som – här i Vingåker – alltid går som den ska. Men så smög sig sakta fram en annan känsla – bryr jag mig inte allt mindre om det?
Buss- och kollektivtrafik alltså? Som jag varit så engagerad i – i nu trettio år. Inte minst genom att starta tidningen Bussbranschen (numera Busstidningen) år 1995 och så allt ”tyckande” på den här platsen.

Med en liten suck – måste jag konstatera att svaret på min egen fråga har växt sig allt starkare till ett – JO. Det blir väl så när ens engagemang inte längre efterfrågas. Och när man i ärlighetens namn måste erkänna för sig själv att man har ”tjatat färdigt” om buss- och kollektivtrafik.

Men lusten att skriva, och lusten att ”fundera” finns ju kvar – och vad är då lämpligare än att söka sig till nya ”jaktmarker”?
Vilket jag just gjort i form av egen hemsida som du kan finna här.
Efter vinglas nummer två är jag kaxigt säker på att jag efter lite övning ska kunna närma mig mina favoritkrönikörer, Johan Hakelius, Staffan Heimersson i konsten att underhålla läsarna med fyndiga formuleringar. Efter glas tre handlar det bara om kort tid innan jag – säkerligen – kommer att betraktas som –  traktens nye Slas.
Det finns en märklig förmåga i exklusiva röda viner…

Stackars Vingåkersbor – kanske någon nu tycker  🙂
BW-blundar

Mmm – kanske det. Men det berikar ens liv om man har förmågan att dagdrömma – även om sena kvällen…

Annonser
Det här inlägget postades i Bussturism och bussresenärer. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s