Vin – utan pekpinnar…

Det är är oftast väldigt trevligt att företa sig en resa. Emellanåt – rent av tankeväckande. Funderade jag i går kväll när jag återkom Vingåker efter en 9-dagars biltur – med ett par goda vänner – runt i Tyskland.
Att köra 350 mil ger en tillfälle att se en del nya platser men också tid till att låta tankarna gå som de vill medan man (jag) kör.

Jag har besökt Tyskland ett otal gånger. Ett bestående intryck av det tyska samhället – inte minst den här gången – sannolikt påverkad av mina, mindre resvana, reskamraters ”beteende & kommentarer” under resan – pekade på en tydlig skillnad mellan det ”tyska vardagslivet” och det svenska. Hur jag nu ska på ett lättsamt sätt kan beskriva det…
Jo, tyskt ordning och reda kombinerat med frihet – är nog det jag vill framhålla.
Det är verkligen ordning och reda i det tyska vardagslivet – som lättas upp betydligt med att man även lämnar plats för lite ”lust”.
Tänkte jag flera gånger – som när vi i t ex Würzburg kunde stå på Alte Mainbrücke nedanför den mäktiga borgen uppe på höjden – och dricka vin. Mitt på blanka eftermiddagen. Eller när man  nu vill…
festung-marienberg
Det går till så att vid ena brofästet finns två vinstugor som har tillstånd att servera vin i glas till medborgarna som därefter kan stå ute på (gång)bron och samspråka med sina medmänniskor medan de dricker sitt vin. Den enda begränsning som finns är att varje vinställe bara får använda 150 glas. Den vinsugne nr 151 osv får därmed vänta till att någon före återlämnar sitt glas.

Oerhört livgivande att få uppleva någonting sådant – befriat från svenska pekpinnar och allmän missunnsamhet till det mesta som kan tänkas förljuva livet. Jag blev så upprymd av detta att jag rent av glömde ta bilder…

Samma tanke fick jag i Cochem (Moseldalen) där man på torget fann denna möjlighet att köpa sig ett glas vin. OK – just vid fototillfället inte öppnat (men snart) – men i övrigt öppet hela dagen och långt in på kvällen.
vinstånd

Och i går kväll kom jag på mig att hånflina åt mig själv då jag i soffan undrade över den smått absurda tanken  ”Varför kan vi inte ha någonting liknande i Sverige?”
En sista chans för något politiskt parti att enkelt vinna över min röst i det kommande valet…

PS – åkte en del spårvagn under min Tysklandsresa.
Bortsett från allt annat (jag menar förstås invändningar från tröttskallar) 🙂  det finns inget annan kollektivtrafik (i städer) som är lika komfortabel att åka med.
Ett argument som inte är det minsta gångbart i ”bussiga” Sverige.
Inget vindrickande och (nästan) inga spårvagnar.
Suck – ett sånt jämrans tråkigt utslätat land man (vi?) lever i…   🙂

Nå, livet handlar inte bara om vin och spårvagnar funderar jag när jag läser följande:
Kol är det energislag som växer snabbast globalt och har ökat med 60 procent sedan 1990. Mer än 40 procent av världens elproduktion är kolbaserad och det beror främst på ökad efterfråga av energi på marknader i Kina och Indien. Världens kända kolreserver beräknas räcka i ytterligare 150 år, vid nuvarande användningsnivå.

När jag läser sådant blir jag väldigt ambivalent och undrar vad vi i Sverige håller på med. Användningen av miljöovänliga kolet växer snabbast globalt – och förorenar (vad jag kan förstå) även vår livsmiljö globalt. Då känns det tryggt att bo i ett land som vidtar så  kraftfulla åtgärder för att försvara vår miljö – som – hybrid- och elbussar.
Jo – det sista ska läsas som ironi…

Annonser
Det här inlägget postades i Buss- och kollektivtrafik, Bussföretag och busschaufförer, bussresearrangörer, Bussresor- och busstrafik, Busstidning, Bussturism, Bussturism och bussresenärer. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s